Ikväll var det dags igen för ett långt crosstrainer pass!

Istället för att ställa timern på en timma rakt av som jag gjorde igår delade jag upp det i 2x30 minuter med 2-3 minuter paus mellan passen för att torka svett och fylla på med lite vätska!

 

Redan efter första passet rann svetten mer än normalt faktiskt och det kändes jobbigt, jag antar att gårkvällens pass satt kvar i benen.

När jag hade ungefär en minut kvar av första passet såg jag hur två "icke svenskar" stod bredvid mig och tittade på en crosstrainer, de hoppade upp på varsin men sen tog det stopp för dem, de började trycka på alla knappar som fanns och när ingenting hände tittade de på varandra fundersamt.

 

Jag noterade det här och när jag blev klar och redo för min paus började den ena killen att prata med mig "Hello... how does this start?" på knackig engelska.

Precis i den stunden var det min tur att briljera med flytande engelska och mina tankar på Ulla Holmberg som var min engelsklärare i högstadiet började dyka upp i mitt huvud, inte just på Ulla (hon var inte klok) utan mer på vad hon hade lärt mig.

Efter ungefär 0.0001 sekunder insåg jag att det var tomt... Ulla hade inte lyckats lära mig någonting utan jag fick helt enkelt köra på känsla och under mina 30 år har jag faktiskt lärt mig ett och annat! ;)

 

Jag gick ut hårt och sa direkt "Yes... ehmm... just push this button... and... it will start... ok?" haha... bra Micke det här fixar du galant tänkte jag! ;)

Allt flöt på kanoners och jag började nästan att störa honom bara för att ha en anledning till att få prata engelska, ord som "Nice" och "Sweet" sas många gånger då han gång på gång gjorde tummen upp till mig för att visa att maskinen fungerade.

 

Jag började fundera på om jag skulle studera utomlands till läkare och sen jobba som "läkare utan gränser" allt kändes möjligt just då... men då kom verkligheten ikapp mig och jag landade på jorden igen, jag hade hjälpt en stackars utbytesstudent att motionera inte räddat hans liv!

 

När de hade kommit igång blev det fokus på mig igen och mitt andra pass på 30 minuter flöt på riktigt bra, bättre än det första konstigt nog.

 

Runt 20:50 var det tunga trappsteg upp till omklädningsrummet men jag hade ett leende hela tiden, fasen vad skönt det är att träna kroppen!