Jag kom iväg på cykeln ganska sent, jag hade glömt av att jag hade tvättid så in med tvätten och upp på cykeln, jag hade hoppats på uppehåll hela vägen och det såg minst sagt lovande ut.

Det var nu över en månad sedan jag satt på sadeln och jag hade verkligen sett fram emot att få trampa igen. Jag har tidigare "lidigt" av att två fingrar i min vänsterhand har somnat varje gång jag har cyklat längre sträckor och det sitter i nästan i två dygn och det beror på att en nerv i handen kläms när kroppen vilar på styret. (ett ganska vanligt problem bland cyklister)

 

Redan där gör jag fel som cyklist, kroppen skall bäras av magen och ryggen inte av mina handleder, men då jag inte är en van cyklist får jag ta lärdom från det och för att underlätta det obehagliga som sker i min hand köpte jag mig ett par riktigt bra cykelhandskar med gel i, det sitter små kuddar under handflatan som dämpar trycket och idag testade jag dem för första gången en längre sträcka och nu i skrivande stund så känner jag inte av några domnande fingrar, wohoo 400kr väl spenderande! ;)

 

Upp till Gånghester var det inga problem, ett snabbt stopp vid Shell för att fylla på luft, 5.5 bar skall det vara för att få max ruljans i däcken.

Det var lite motigt i början men vid Dalsjöfors började benen vakna till liv och det var inga problem att trampa.

För att hinna med Onyx en snabbis på vägen hem så vände jag efter 1.7 mil och det var då regnet hann ikapp mig, det började droppa och jag insåg att det kommer bli en blöt men snabb vända hemåt.

 

Väl i Dalsjöfors igen så var det som att cykla genom en badbassäng, kläderna vägde 20kg mer kändes det som och jag såg ingenting, men benen orkade och Borås var inom räckhåll.

 

Det lustiga var dock att när jag kom ner i Borås centrum regnets mecka så var det precis som att jag kom till en helt annan stad, där åkte det motorcyklar överallt, människor gick runt i t-shirt och shorts och mitt i allt kommer en pissvåt cyklist kämpandes haha, Onyx blev inställt för stunden, snabbt hem för en varm dusch och kläderna skulle in i torkskåpet!

 

Klockan slår 21:00 och jag sätter mig på sadeln igen, Onyx väntar, väl där så känner jag mig lite vilsen, tre veckor är lång väntan, på schemat står mer eller mindre hela min överkropp men det fick bli några bröstövningar och även triceps, en lugn start som skall följas upp med biceps och axlar imorn.

 

Det är helt otroligt vad en människa kan känna sig svag i kroppen efter tre veckors "vila", men nu är jag tillbaka och det känns underbart!