Igår under dagen hade jag redan bestämt mig för att rasta hojen lite, jag hade bara kört 10 mil innan kvällen igår. Jag minns året 2009 när jag hade haft kortet sen Juli 2008 och hojåkandet fortfarande var extremt kul, då körde jag 400 mil mellan April och Maj månad, bara 5000kr i bensin + servicekostnader och försäkring, helt extremt!

 

Det är fortfarande kul att köra men inte så att jag MÅSTE åka så fort det är sol ute. För några år sedan åkte jag alltid med massa folk och det var kul, men pga olyckor och annat så har jag inte det begäret riktigt att "gasa som en tok" längre utan jag har väl mognat och insett att det faktiskt kan gå åt helvete och att man inte är odödlig.

 

Hade jag haft en kärlek i mitt liv och hon hade gillat att åka bak så hade det varit underbart och syftet med hojen hade varit en helt annan, åka på dagsutflykter tillsammans och haft det mysigt, nu drar jag in på det för att verkligen uppskatta de stunder jag får på två hjul!

 

Men igår var det dags, först var det gymmet som gällde sen var Varberg inplanerad på kvällen, jag ville bara åka ner till Tre Toppar, ta en glass, känna doften av havet och fota lite.

 

Jag åkte vid 19:45 från Borås...

 

 

...och vid 20-tiden var det dags för att tanka i Kinna.

 

Framme vid Tre Toppar!

 

Väl genom ungefär hundra rondeller så var jag äntligen framme, jag checkade in på Tre Toppar vid 21-tiden, som vanligt var det en "Ullaredskö" utanför, det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är, det är ALLTID kö!

 

Underbart!

 

Efter Tre Toppar åkte jag så långt det gick på vägen och väl framme ute på en pir var det en fantastisk solnedgång över öppet hav som väntade mig!

 

I backspegeln syns ett skådespel på himlen!

 

Efter ungefär två timmar var det dags att åka hemåt, jag pratade med fiskare, ungdomar och även äldre som jag kom i kontakt med, mitt fotande smittade av sig, många mobiler togs fram för att ta en bild av det underbara skådespel som spelades på himlen.

 

Redo för hemfärd!

 

När jag väl skulle lämna Varberg insåg jag ett misstag jag hade gjort, jag hade glömt mitt "vanliga" visir till hjälmen, alltså det som inte är tonat, jag åkte hem på känsla kan man säga, tur att jag kan vägen. Det är som att åka bil med solglasögon mitt i natten.

 

Dags att rengöra hjälmen från "roadkills".

 

Så här såg hjälmen ut en mil utanför Varberg!

 

Som jag skrev tidigare så har jag åkt på Varbergvägen hundra gånger tidigare och tur är väl det, på med helljuset och gå efter räcken och vita linjer, natt, mörkt visir och bli "pepprad" av roadkills är inte den bästa kombon om man vill se vart man åker. ;)

Trots begränsad syn och en rädsla för att något vilt skall springa ut framför mig så gick det ändå i bra tempo, jag ville hem helt enkelt.

 

Det är extremt jobbigt för ögonen att åka på dagen då allt går så mycket snabbare när man åker hoj än i en bil, inte bara hastigheten men man tittar mer efter luriga kurvor och medtrafikanter som kanske inte ser mig, det är även lätt att hamna i "fartblindhet".

När jag kom hem var jag helt slut i huvudet (mer än normalt), hade ont i ögonen och en lätt huvudvärk, att stirra i 45 min och vara med på att bromsa i kolmörker tar på krafterna, väl hemma var det jag som gick och la mig efter en helt underbar kväll!

 

Lite bilder från igår (fotat med en 600D och Tamron 17-50):